An1 Förlag

Teneriffa och La Gomera för latmaskar som vill röra på sig

La_gomera_4_webb

Saluhallen i San Sebastian de la Gomera

När vi kliver ur taxin

in i hotellvestibulen möts vi av en kompakt röklukt och ett högljutt sorl från restaurangen. I en gammal senapsgul soffa i sammet sitter två luggslitna spanjorer med var sin cigarill och glor tomt på oss. Med restunga fötter närmar jag mig receptionen där två unga tjejer tittar lite trött på mig.
– Jag heter Anette och har bokat ett rum här i natt, säger jag.
– Åh, Anette! utbrister de i kör och jag förstår att de har väntat på mig. Bra eller dåligt? hinner jag tänka innan båda får en djup bekymmersrynka i pannan. Dåligt, visar det sig. Någon annan har fått vårt rum.
Den en ena tjejen, som kan engelska, förklarar att de ska fixa ett rum på ett annat hotell och en taxi som skjutsar oss dit.
– Du får betala här innan ni åker, säger hon.
Och jag protesterar lite matt genom att fråga om det nya hotellet är likvärdigt, samtidigt som jag ser mig omkring i den solkiga och väl inrökta receptionen med lika solkiga gäster som är alldeles för högljudda för att det ska kännas riktigt trevligt. Hon försäkrar att det är lika bra och jag betalar alldeles för mycket pengar med en liten klump i magen.
Vi hoppar in i taxin och chauffören ger mig en lapp som jag ska lämna till det nya hotellet. Vi åker. Långt. Ut i tomma intet. Det har blivit kolsvart ute. Plötsligt stannar han, rullar ner fönstret och pekar på en brun dörr mitt på en fasad. Ovanför hänger en liten blå skylt. Vi är framme. Han lyfter ur våra väskor ur bilen och piper iväg som ett streck innan vi hinner blinka.
Det står Hostal Carel på den blå skylten som också har två fina vita stjärnor. Sämre hotell alltså. Vi kliver in genom den bruna dörren och hittar en tom reception.
– Sitt kvar här med väskorna, säger jag till min man och går ut igen eftersom jag hört ljudet av en restaurang. Det verkar som om hotellet har en matsal. Jodå, det finns ett mysigt litet hak intill och jag frågar servitrisen hur man gör om man vill checka in på hotellet.
– Det finns ett telefonnummer på en lapp i receptionen, säger hon.
När jag kommer tillbaks till min man har det dykt upp en kille som inte tycker att det är kul att få ta emot två nya gäster mitt i natten.
– Vi har egentligen fullt, säger han.
– Vi har redan betalt, säger jag, lämnar fram lappen och sätter mig bredvid min man på utemöbeln mitt emot receptionen. Det ordnar sig säkert, vi sitter här så länge, tänker jag.
Han tittar på lappen, kollar på datorn, ruskar på huvudet, ringer ett samtal, suckar högljutt och pratar hetsigt på spanska. Sedan tar han en nyckel och ber oss följa med.
– Det är egentligen en lägenhet, säger han och visar oss in i ett rum som stinker av något som antagligen dödar kackerlackor.
Vi är framme! Varken badrum eller kök är riktigt rena. Men sängen är nybäddad. Jag ler, pustar ut och undrar om det finns en buss som vi kan ta till Los Cristianos och båten till La Gomera nästa morgon. Han ler tillbaks och hjälper mig med tidtabellen till både buss och båt.
– Finns det en busshållplats i närheten? undrar jag.
– Ja, precis runt hörnet, säger han och erbjuder sig att följa med och visa. På vägen till hållplatsen småpratar vi lite. När vi kommer fram kollar vi en extra gång på tidtabellen som sitter där. Jodå, det går en buss 08.50 på söndag morgon. Jag undrar om man kan köpa biljett på bussen och det är inget problem.
– Jag vet att det är jättesvårt att åka buss i Sverige, säger han och jag nickar och håller med.
Han erbjuder oss att få frukost på rummet eftersom vi ska åka tidigt. Vi tackar så mycket och slinker in på den lilla restaurangen. Där möts vi av ett gemytligt sorl och inte en turist så långt ögat når. Vi får en meny och försöker tyda spanskan, beställer en köttbit till min man och pommes frites till mig och en stor kanna rödvin. Vi ler mot varandra. Skålar för semestern. Äventyret har börjat! Vi ska testa vår tes om att fyra nätter är en evighet. Det blir ett litet tvåstjärnigt pensionat på La Gomera, ett fyrstjärnigt spa-hotell med halvpension och havsutsikt i Puerto de la Cruz och till sist ett fint golfhotell nära flygplatsen. Vår plan är att resa med lokaltrafiken och vi har förberett oss väl med lätt packning.

Stranden i San Sebastian de la Gomera

Stranden i San Sebastian de la Gomera

Lata dagar på La Gomera

När vi kliver av färjan i San Sebastian de la Gomera doftar det tång och vinden är ljum och skön. Med kartan i högsta hugg tar vi vägen längs kajen och alla fina segelbåtar som ligger i gästhamnen. Vi sneddar över torget där barnen leker och hittar rätt gata direkt. Efter ett par hundra meter dyker vårt hotell upp som väntat.
Det ser fint ut och vi får ett varmt välkomnande av ägarna som tycker att det är roligt att vi är från Sverige eftersom de har en svensk svägerska som bor på Teneriffa. Vi trivs trots att rummet är kallt och vi inte hittar något element – vi har ju filtar och gott om varmvatten i duschen. Hotellet visar sig vara ett litet paradis fyllt med medelålders gäster som är intresserade av att vandra, lägga sig tidigt och äta god mat. Vi vill inte vandra. Vi vill äta, vila i solen och lägga oss tidigt. Vi har hittat det perfekta stället.
Bredvid gästhamnen finns en svart sandstrand och en strandpromenad som är ganska folktom. Där hittar vi lätt en egen plats där vi kan titta på havet, läsa, sova och äta matsäck i fred. När vi är trötta på att vila så strosar vi sakta längs med strandpromenaden och kajkanten via en liten tunnel till San Sebastians andra strand. Där får vi en fin utsikt över Teide och hittar ett par fiskare som har gott om spön och får mycket fisk.
– Får vi prova? frågar vi en av de väderbitna männen och han räcker tyst fram ett av sina spön till min man. Det är mysigt att sitta på klipporna och få salta stänk på huden. Men någon fisk får vi inte och efter en stund tackar vi för oss och strosar vidare.

Strandhäng i San Sebastian de la Gomera

Strandhäng i San Sebastian de la Gomera

Det finns många små restauranger i San Sebastian. Vi hittar en favorit på gatan där vi bor och varje kväll slinker vi in på La Tasca. De har ett brett utbud av traditionell spansk mat och pizza. Och vi provar lite av varje de fyra kvällar vi äter där. Allt är lika gott och familjen som äger restaurangen är glada och ger bra service. Det känns lyxigt. På dagarna köper vi något lätt på en bar som är full med gubbar som bara pratar spanska, längst ner på Calle de Ruiz de Padrón, eller så handlar vi ostar, cava och skinka i den stora mataffären som ligger i saluhallen. Frukt och grönt köper vi hos någon av grönsakshandlarna och bröd i hallens bageri förstås.

San Sebastian de la Gomera i skymningen

San Sebastian de la Gomera i skymningen

Ovanpå saluhallen hittar vi busstationen. Det passar oss perfekt att ta en buss i stället för att vandra i bergen och vi försöker fråga en av busschaufförerna vilken av linjerna som har den vackraste vägen. Det fungerar inte alls. Han är väldigt hjälpsam men pratar ingen engelska och förstår absolut inte min franska blandat med kroppsspråk, linjekartan och några få ord på spanska. Tidtabellerna är också svåra att förstå eftersom vi bara hittar avgångstider. Men eftersom alla bussar avgår samma tid nästa morgon så blir valet lätt.
Vår receptionist tycker att den vackraste bussvägen är linje 2 mellan San Sebastian och Vallehermoso. Det har han alldeles rätt i. Vi får en överväldigande vacker tur i bergen och fantastisk utsikt över Teneriffa och Teide. På ändhållplatsen är bergsluften frisk och vi tar en promenad i den lilla byn, det är snabbt avklarat. Vi fördriver tiden med att leta efter en toalett och på köpet får vi se byns sjukhus. De verkar bara ha den mest nödvändiga utrustningen och utanför entrén står ambulansmännen och småpratar samtidigt som de studerar folklivet på torget mitt i byn. Vi går över torget och kissar på Bar Central och köper öl och bocadillos med god lufttorkad skinka som vi mumsar i oss medan vi väntar på att åka tillbaks hem till San Sebastian.

Romantik och lyx i norr

När vi kliver av bussen i Puerto de la Cruz skiner solen från en blå himmel och det har blivit riktigt varmt. Med hjälp av en vänlig receptionist på första bästa hotell hittar vi rätt väg och rullar våra väskor längs Calle Cupido mot vårt 4-stjärniga spahotell med havsutsikt och halvpension. Hotellet är precis så fint och romantiskt som vi väntat oss och vi hälsas välkomna med ett glas cava som kvinnan bakom disken kallar champagne på bruten engelska. Vårt rum ligger på 10:e våningen och har fin utsikt över havet. Det bästa är att det är varmt. Vi sjunker ner i den ljuvliga sängen och mumsar på frukt och choklad som stod och väntade på oss inslaget i cellofan.
Sedan sätter vi på teven för första gången på fem dagar och ligger kvar i sängen till det blir dags att ta hissen ner till restaurangen och ge sig på buffén som ingår i vår halvpension. Matsalen fylls sakta men säkert med gäster av alla sorter – allt från barnfamiljer till äldre ensamresande trängs bland förrätter, varmrätter och efterrättsbuffén. Det finns något för alla smaker och det mesta smakar riktigt bra. När matsalen är fylld blir det ganska bullrigt. En känsla av skolmatsal infinner sig och vi inser att vi borde ha satt oss på terrassen utomhus för där sitter några gäster i lugn och ro och småpratar med varandra. Det ser skönt och romantiskt ut.

Vi slappar vid poolen med tyskar och spanjorer, pensionärer och barn

Vi slappar vid poolen med tyskar och spanjorer, pensionärer och barn

Nästa morgon lyxar vi till det ordentligt. Vi väljer, med omsorg, en plats på terrassen och skålar i cava. Sedan äter vi bara det vi tycker allra bäst om från den generösa frukostbuffén och ser till att bli ordentligt uppassade av servisen. Vi sitter länge och njuter av frukosten innan vi flyttar oss till poolen där vi slappar i skönt lä med var sin bok. Havet skvalpar i bakgrunden och det känns som om vi bor på det bästa stället i hela Puerto de la Cruz.
När solen försvinner bakom hotellet vid halvtvåtiden är det lagom att ge sig ut på en promenad. Vi tar vägen längs med havet och försöker fotografera Teide. Men bilderna blir inte bra i motljuset. På ett litet torg sitter en trött Poseidon och röker och tittar på folk. Han har lessnat på sitt jobb som levande staty och ser ganska rolig ut. Snart har vi fått nog av att trängas med andra turister och tar en folktom uppförsbacke som ingen annan väljer.
Det kurrar i magen och vi hoppas att vi ska hitta ett tapasställe med lokalbefolkning. Och plötsligt står vi framför Casa Mel. Det är perfekt med lite härjade gäster och genuint spanskt. Vi väljer köttbullar i tomatsås och tortilla de patata som vi sköljer ner med öl.

Är allt till belåtenhet? frågar den otroligt vänlige servitören

Är allt till belåtenhet? frågar den otroligt vänlige servitören

På ett litet torg sitter Poseidon och röker

På ett litet torg sitter Poseidon och röker

– Är allt till belåtenhet? frågar den otroligt vänlige servitören. Vi ler och försäkrar honom att vi är supernöjda. Vi sitter kvar och låtsas att vi är ett helt naturligt inslag i gatubilden, precis som vilka spanjorer som helst. Så småningom betalar vi och spankulerar hemåt nedför backen med solen i ryggen.
På 12:e våningen finns ett spa med utsikt åt alla håll. Insvepta i varsin tjock badrock i vit frotté kliver vi in i ett litet badladskap med fler varianter på vattenmassage än man kan tänka sig. Vi bubblar på alla ledder och får massage från topp till tå. När vi börjar likna russin avslutar vi med en bastu och duschar riktigt varmt samtidigt som vi ser solen gå ned bakom Teide.

Halv storm i sydväst

– Det är Caliman, säger taxichauffören och pekar rakt fram. Den kommer från Sahara, säger han.
Och jag förstår att det jag trodde var dåligt väder är sand som blåst hela vägen från Afrika till Teneriffa. Vi kan väl bara hoppas att den blåser vidare tänker jag. Vi ska ju lata oss de sista fyra dagarna. På ett golfhotell med stort pool-landskap i sydväst.
Nästa morgon är det fortfarande mulet, och faktiskt ganska kallt. Det blåser halv kuling och det finns gott om platser vid poolen fast klockan är 10.00. Men har vi solstolar i sydvästläge så har vi! Framåt tvåtiden känner vi oss ordentligt genomblåsta och går hem till vår tvårumslägenhet. Solen har kommit fram till vår balkong och där har vi både solsäng och skönt lä. Perfekt för ett par timmar med sommarpratare i lurarna.
De fyra sista dagarna går vi inte utanför hotellområdet. Vi har allt vi behöver i lägenheten och hotellet har både restauranger, bar och en välsorterad butik. Vi tillbringar förmiddagarna i lä vid poolen med en bok och eftermiddagarna på balkongen i kvällssolen.
När vi åker hem känner vi oss nöjda med vår semester i lugnt tempo och kan konstatera att vår tes om att fyra nätter är en evighet stämmer bra. För det känns som om vi har varit borta länge, upplevt mycket och dessutom är riktigt utvilade.

Missa inte!

Missa inte transferbussen mellan Los Cristianos och Santa Cruz som ingår i båtbiljetten när du reser med Fred Olsen Express mellan öarna. Se till att du får ett kryss på biljetten när du köper den.

Missa gärna!

Missa gärna Caliman som gör att munnen känns som en öken och som ger en känsla av mulet väder. Caliman som uppstår ett par gånger per år, oftast på vintern, är damm som kommer från Sahara när ett högtryck över Nordafrika dras ut mot en kallfront norr om Kanarieöarna.

Resa dit

Flyg. Teneriffa har två flygplatser, norr och syd, och du kan köpa en biljett från Stockholm från 1 200 kronor och uppåt beroende på säsong. Charterbolagen säljer flygstolar.

Resa runt

Buss. På Teneriffa kör bussbolaget Titsa. Med ett Bono Via-kort, som du köper för 15 eller 25 euro, får du 20-50 % rabatt beroende på hur lång resan är. Ett Bono Via kan användas av flera personer på samma resa, du köper det vid busstationerna. På La Gomera åker du med Guaga Gomera som har sju linjer som trafikerar hela ön. Bussbiljetterna, som kostar mellan 2 och 6 euro, köper du på bussen.

Båt. Mellan Los Cristianos på Teneriffa och San Sebastian de la Gomera kan du åka med Fred Olsen express för 32 euro enkel väg eller med Naviera Armas för 33 euro. Resan tar ungefär en timme.

Mat och dryck

Det kanariska köket har genom århundraden påverkats av många olika kulturer och har en känsla av både Nordafrika och medelhavet. Lök, vitlök, paprika, citron och färska örter används ofta i maten. Tapas och tortilla – omelett – finns överallt. Mojosås är en kanarisk specialitet som passar till både fisk och kött. Den finns i två varianter. Mojo verde är grön och mild med mycket persilja, koriander, spiskummin och vitlök. Mojo picón är röd och starkt kryddad med paprika, vitlök och chili. Missa inte Papas Arrugadas – den kanariska potatisen – som får ångkoka i havsvatten så att saltet kristalliseras på skalet. Den serveras antingen som en egen rätt eller som tillbehör till fisk eller kött.

Bo

På båda öarna finns alla tänkbara möjligheter att bo – allt från campingplatser till riktigt lyxiga hotell.
Första natten ville vi bo nära Tenerife Sur Airport, eftersom vi kom sent på kvällen. Hostal Carel visade sig vara ett enkelt tvåstjärnigt hotell som ligger i El Médano. Ett dubbelrum kostar 430 kronor och vi fick en helt okej frukost på rummet. Restaurangen var mysig och serverade god mat för en billig peng.
Hotell Villa Gomera på La Gomera var helt, rent och trevligt men lite kallt mitt i vintern. Hotellet hade mest äldre gäster som var där för att vandra och uppleva naturen. Vi betalade 580 kronor per natt för ett dubbelrum med frukost. Om du vill ha gott kaffe får du förstärka med pulverkaffe. Frukosten hade allt utom ägg och bacon.
Beatriz Atlantis Spa i Puerto de la Cruz kändes lyxigt och fint med gäster från hela Europa. Vi var väldigt nöjda. Dubbelrum med havsutsikt, balkong och halvpension kostade 1140 kronor per natt. Till frukostbuffén serverades det cava. Hotellet bjöd på inträde till spa.
Vi bokade Santa Barbara Golf and Ocean Club via Secret Escapes och fick fyra nätter för 1 600 kronor. Då ingick ett frukostpaket som räckte hela vistelsen, vi kompletterade med pålägg. Vi fick också en voucher på ”2 för 1” som vi kunde använda i restaurangen. Hotellet var lite småsnålt och tog betalt för både wi-fi och pool-handdukar.

Bäst tid att resa

Det är ofta fint väder på båda öarna som har flera olika mikroklimat beroende på var man är. I bergen är det till exempel kallare än vid kusen.
På Teneriffa är den södra sidan soligare och varmare än i norr där det är molnigare och regnar lite mer än på andra delar av ön. Den högsta medeltemperaturen är 18 grader på vintern och ungefär 25 på sommaren. På La Gomera är det någon grad varmare och det regnar mindre där än på Teneriffa.

3 aktiviteter på La Gomera och Teneriffa

1. Teide är med sina 3 718 meter Spaniens högsta berg och den tredje största vulkanen på jorden. Nationalparken Parque Nacional de las Cañadas del Teide finns på UNESCO:s världsarvslista och omger vulkanen med ett unikt månlandskap. Den lata når nästan ända till toppen med en kabinbana. För att komma ända upp behöver man ett särskilt tillstånd som man söker på parkens huvudkontor i Santa Cruz eller på webbplatsen.

2. Garajonay National Park på la Gomera finns också på UNESCO:s världsarvslista. Parken ligger mitt på ön och täcks till 70 % av lagerträd. Växtligheten är vild och frodig eftersom parken har många källor och vattendrag.

3. Segla på semestern! Det finns flera olika entreprenörer som hyr ut eller arrangerar turer med segelbåt. Canary Sail finns både på La Gomera, i San Sebastians marina och i marinan I San Miguel, nära den södra flygplatsen på Teneriffa.

©Anette Holm